12030728_1633937633520886_1237671511_n

Café Lyan – Verksamhet som hjälper verksamhet

Svenska Kyrkan i Ronneby (Blekinge län) driver tillsammans med Socialtjänsten en mötesplats kallad Café Lyan. Där kan man äta frukost tillsammans och delta i olika aktiviteter så som biljard, bakning, läsa tidningar, samt att måla i deras ateljé. Och i denna ateljé får gäster måla tavlor under ledning av deras konstnärliga handledare Anne-Lie. De har haft en önskan om att kunna sälja de tavlor som görs och skänka intäkterna till välgörande ändamål.

De valde United Hearts och barnhemmet Moyo Kwa Moyo. Så fantastiskt kul! Tack för det!

Det här är ett underbart och roligt samarbete som vi gärna vill ha med flera verksamheter. Har du någon verksamhet eller känner någon som har? Vi skulle väldigt gärna vilja kolla på möjligheterna för något typ av samarbete där verksamhet hjälper verksamhet. Hör gärna av dig på info@unitedhearts.se. Tack!

12029121_1633937653520884_1228131487_n

 Anne-Lie, konstnärlig handledare på Café Lyan.

 

styrelsen

Styrelsemöte

Hej bästa faddrar, månadsgivare och bidragare.

Ni betyder allt för barnen på Moyo Kwa Moyo utan er och era bidrag hade dem aldrig fått den tryggheten som vi tillsammans kan ge dom idag. Ni är så otroligt viktiga för att få detta att fungera.

 

I slutet på Augusti hade vi i styrelsen möte. Där vi diskuterade framför allt Ekonomin. 

Idag har vi 45 fantastiska givare som tillsammans bidrar med 5500 kr/mån. Vi skulle behöva få in 13000 kr/mån för att nå upp till den standard vi vill.

Matpriserna har höjts, personalens löner måste höjas, vi har idag 19 barn på barnhemmet och ju äldre dem blir desto större blir kostnaderna + 40 dagbarn som får lunch. Barnen får bönor med ugali, ris eller pasta till mat varje dag och ibland fisk och kött. Kosten är dock fortfarande för dålig för barn som växer och vi skulle behöva finansiering så att vi kan köpa kött, fisk, ägg och frukt oftare.

 

En annan punkt som kom upp va Renovering av barnhemmet.

För ca 3 år sedan byggde man upp ett av husen igen efter att de brunnit ner och total förstörts. I detta hus bor 12 av barnen. Pga för få resurser vid uppbyggnad och slitage så krävs de en renovering inom snarast. Vi kommer behöva lägga ny puts på alla väggar, köpa färg, nya madrasser, fler sängar, bygga ny toalett, bygga förvaringslådor till barnens kläder och ge löner till våra fantastiska hantverkare.

Vi skulle behöva eran hjälp att finna fler månadsgivare eller om någon känner att de skulle kunna höja sitt bidrag. Dela gärna, fråga vänner, släktingar och kollegor.

För att vi ska kunna utveckla verksamheten som vi vill och förbättra Moyo Kwa Moyo och barnens tillvaro och förbättra kosten så behöver vi ca

65 nya givare á 100 kr

43 nya givare á 150 kr

32 nya givare á 200 kr

Varenda krona är värd så himla mycket och tillsammans kan vi göra skillnad.

Massa kärlek till er ❤

/United Hearts

 Matlagning

Från en stödkonsert i februari, till två nya klassrum i juli

Hej!

Mitt namn är Elin Johansson och jag är ledamot i United Hearts styrelse. Jag reste för första gången till Matanana sommaren 2014. Där volontärarbetade jag på barnhemmet. När jag kom tillbaka till Sverige visste jag att jag ville återvända redan året därpå. Jag hade fått höra att två klassrum var i behov av renovering i grannbyn Ulole. Därför drog jag igång olika typer av insamlingar under våren 2015. En stödkonsert, föreläsningar, stipendiumansökningar och en Facebook-insamling hjälpte mig få ihop det jag behövde för att genomföra projektet.

Från en stödkonsert i februari, till två nya klassrum i juli

Ulole är grannbyn närmast Matanana. Ulole är fattigare än Matanana och en del av barnen på barnhemmet kommer just därifrån. På skolan i Ulole studerar 300 elever och det arbetar 6 lärare inklusive rektor. En vanlig skoldag börjar ca. 7:30 och slutar ca. 16:30. På morgonen, mitt på dagen och efter skoltid förväntas eleverna hjälpa till med underhållningen av skolan. Det innebär sopa skolgården, hämta vatten och skörda lärarnas privata fält.

Många barn måste gå långt varje dag för att komma till skolan och det serveras ingen lunch mitt på dagen. Skolavgifterna för grundskoleutbildningen slopades i början på 2000-talet i Tanzania men det innebär inte att det är gratis att gå i skolan. Skolmaterial och skoluniformer är kostnader elevernas familjer får stå för själva. Därför ser man sällen ett barn som går med en hel och ren skoluniform eller har skrivhäften så att det räcker.

De två klassrum som skulle renoveras var i sämre skick än jag väntat mig när jag kom till Ulole Primary School första gången. Endast en av lokalerna användes för undervisning, det andra stod orört. Väggarna var täckta av torkad lera, träskivor täckte fönsterna som saknade glas. Eleverna fick inte alla plats på de få skolbänkarna som fanns och i det andra klassrummet fanns inte ens några skolbänkar och kunde därav inte användas.

  

Arbetet på skolan började direkt. Jag fick hjälp att hitta en lokal byggmästare som med hjälp av sin kollega satte igång med att cementera alla väggar och golv. Innan dess högg vi ner all torkad lera från väggarna. När första klassrummet blivit cementerat och torkat klart satte vi igång med att måla. Alla väggar blev vita och jag målade alfabetet ovanför svarta tavlan. I samband med målandet levererades nya fönsterramar och glas som hade beställts. När andra klassrummet hade cementerats målades även det i vitt. Där målade vi även brun färg från fönsterkarmarna ner till golvet. Över svarta tavlan hängdes det upp teckningar målade av elever från en skola i Höör i Skåne. Byggnaden rustades även upp på utsidan. Mellan husets tegelstenar fanns även där, torkad lera. Det höggs också bort och ersättes med cement. Fönsterna blev på utsidan inramade av cement. Till slut levererades 15 st nya skolbänkar och lås sattes på dörrarna.

      

Jag använde mig av lokal arbetskraft som alla fick lön för sitt arbete. På så sätt påverkade projektet inte bara skolmiljön för 300 elever och lärare, utan blir även en ekonomisk fördel för byborna.

När klassrummen stod klara anordnade jag och lärarna en invignings/tack-fest. Pengarna jag hade samlat in räckte till att bjuda alla 300 elever på lunch, ett Första Hjälpen-kit och nya pennor och skolböcker till alla på skolan.Klassrum - före & efter  IMG_3218   

Barnhemmet

Till barnhemmet kunde jag köpa in nya köksredskap, filtar, pyjamas och ordna picknick-utflykter med barnen.

De äldre barnen börjar komma upp i åldrarna och då det är dags att börja universitet eller college. Så var fallet för Rachel och Isack i somras och därför kunde insamlingen stötta deras utbildning och utgifterna som tillkommer. Rachel läser till lärare och Isack läser till bilmekaniker.

Rachel börjar skolan!  

Jag längtar tills jag är tillbaka igen!

/Elin Johansson

11084548_10153746931625288_277009903_n

Vår lilla Leah har amputerat tre tår

Efter att ha fått en bokhylla över sin fot fick vår älskade Leah ett sår på ovansidan av sin fot som blev infekterat. Tråkigt nog fick hon fel behandling från början vilket resulterade i att infektionen spred sig. Ett annat barn råkade sen kliva henne på foten och halva hennes tå lossnade.

Jag hade varit bortrest och när jag kom tillbaka och fick se Leahs fot åkte jag direkt till närmsta sjukhus som ligger i Mafinga, 3 mil från Matanana. Dessvärre är sjukvården väldigt bristfällig här och kirurgen vi träffade som skulle tvätta hennes fot var frukansvärd. Jag väljer att här inte beskriva händelsen närmare men besöket hos den läkaren resulterade i att Leah på ett grymt sätt blev av med ytterligare en tå. Jag tror inte att jag någonsin har varit så arg, ledsen och frustrerad som vid det här tillfället.

Efter vad läkaren i Mafinga gjorde valde jag att ta Leah till ett sjukhus i Iringa som ligger 9 mil från Matanana. På grund av behandlingen hon fick i Mafinga var Leah skräckslagen och fick panik så fort någon försökte närma sig hennes fot. Till slut lyckades jag övertala personalen om att ge henne lugnande medicin så de kunde undersöka foten ordentligt, tvätta den och lägga om den. Eftersom foten fortfarande var väldigt infekterad kunde de inte operera direkt utan vi blev istället hemskickade med två olika antibiotikasorter, smärtstillande och en order om att lägga om hennes fot varje dag i två veckor innan vi skulle komma tillbaka för operation.

Vi började med att åka till Mafinga varje dag för omläggning men eftersom Leah var livrädd varje gång beslutade vi istället för att göra det hemma. Jag fick instruktioner av sköterskorna, köpte med mig allt jag behövde och sen började striderna… Varje kväll vid omläggning blev Leah rädd, ledsen och arg på mig för att jag gjorde henne illa. Hon var väldigt mycket lugnare när jag gjorde det än när vi gjorde det på kliniken i Mafinga så även om det var en kamp så fungerade det bättre.

När två veckor hade gått åkte vi tillbaka till Iringa där det beslutades att hon var tvungen att få tre tår amputerade. Förutom de två som delvis redan lossnat var de även tvungna att amputera lilltån som var i för dåligt skick för att kunna räddas. Värsta möjliga scenario alltså, jag hade hoppats att de i alla fall kunde rädda lilltån. 

Leah behövde inte stanna över natten i Iringa utan fick komma hem redan samma dag och har sedan varit på ett återbesök för att undersöka amputationen och byta bandagen. Hon är fortfarande samma glada busunge och det har varit svårt att hindra henne från att gå omkring på sin skadade fot. Som tur är så är hon fortfarande så pass ung att hon inte förstår omfattningen av vad som hänt henne och hon kommer förhoppningsvis lära sig att gå relativt problemfritt trots att hon saknar tre tår. Min enda oro nu är att hon ska belasta benet fel och därmed få andra skador men det kan bara framtiden utvisa. Nu siktar vi framåt och hoppas att vår älskade unge snart är frisk, att hennes fot läker bra och att hon inte får några fler problem på grund av sin skada.

Vi i United Hearts jobbar hela tiden med att samla in pengar men dessvärre har vi aldrig något stort överskott på kontot. Leahs behandling har hittills kostat ca 3000 SEK, pengar vi egentligen inte har. Vi ber er nu att hjälpa oss och Leah med detta. Varje krona räknas och vi är evigt tacksamma för all hjälp vi får!

För att hjälpa till, sätt in en slant på BG 548-1684 och märk med ”Leah”.

/Linnea Grandell

10933875_10153559274175288_5299046445822143328_n            10915325_10153559270445288_8947513798164266095_n

Nya familjemedlemmar

För ca tre veckor sedan fick vi höra om en familj i grannbyn Mtula som behövde vår hjalp. I familjen fanns tre barn; Omari 15 år, Mkombizi 6 år och Sara 3 år. Pappan dog för länge sedan och mamman hade länge varit sjuk. När vi blev kontaktade hade mammam precis dött och de enda släktingar barnen hade kvar var en morfar och en farfar. De är både gamla och sjuka och klarar inte av att ta hand om barnen.

Omari har enbart gått i första klass i skolan och har efter det föst kor för att försörja familjen. Han jobbar från tidig, tidig morgon till sen kväll. Familjen har länge haft det väldigt dåligt ställt och förvarar mat i samma hink som de samlar kobajs i för att gödsla åkern.

Jag åkte dit tillsammans med Jusin som tolk för att se hur vi kunde hjälpa till. Det var inte en rolig syn att mötas av. Mkombozi och Sara hade händer och fötter fulla av mask som deformerat vissa fingrar och tår då de krypit under naglarna på dem. De hade en uppsattning kläder var och Sara ägde inte ens ett par skor.

Vi beslutade ganska omgående att de måste flytta till barnhemmet och morfar och farfar samt goverment höll med. Efter att ha möblerat om lite på barnhemmet, köpt filtar, kläder och skor så åkte vi och hämtade dem bara en vecka senare. Jag frågade om det var något de ville ta med sig men de hade inget att ta med. När vi kom fram till Moyo kwa Moyo började vi med att ge dem ett ordentligt bad, rena kläder och sen började det omfattande och smärtsamma arbetet med att plocka ut maskarna ur deras händer och fötter.

De har varit på hälsokontroll och det första HIV-testet var negativt till min stora glädje men vi ska göra fler för att vara säkra. De hade mask i magarna och får nu medicin för det. Deras kost har tidigare inte varit speciellt bra och de är därför aningen undernärda men vi hoppas på att kunna ändra på detta.

Mkombzi var redan från början väldigt glad över att få komma till barnhemmet och trivs som fisken i vatten medan Sara var mer tveksam. Senaste dagarna har hon dock anpassat sig mer och mer och leker med de andra barnen, skrattar och pratar vilket är underbart att se!

Något som jag inte var speciellt nöjd med var att de beslutade att Omari var tvungen att stanna för att försörja sin morfar. Vi har funderat fram och tillbaka på hur vi ska göra för att även få honom att flytta till barnhemmet. En lösning vi kommit fram till är att betala hans morfar en summa varje månad så han inte längre är beroende av Omaris inkomst. Morfarn har accepterat detta och vi har hittat en person som är villig att betala denna summa varje månad. Nu kvarstår att övertyga goverment, ordna med de papper som behövs osv. Eftersom han är för gammal för att börja i skolan med 8-aringarna är tanken att vi ska lära honom läsa och skriva och ge honom en praktisk utbildning. Vi har redan pratat med en väldigt duktig och godhjärtat snickare i Matanana som vill ta sig an Omari som älrling och lära honom att bygga hus.

Mkombozi och Sara har redan fått faddrar vilket täcker upp en del av kostnaden för deras mat och det är vi enormt tacksamma över!

Utan alla er givare skulle vi aldrig ha kunnat hjälpa dessa barn så jag vill avsluta med att säga ett STORT tack till alla er som stöttar vårt arbete här i Matanana!

/Linnea

gåvobevis

Ge bort ett gåvobevis i julklapp!

Nu i juletider har vi i United hearts bestämt oss för att sälja gåvobevis till förmån för våra älskade barn på Moyo kwa moyo.

Korten kostar 100 kr/st och går till 20 måltider och fyra läkarbesök till barn som verkligen behöver det.

Beställning göra via styrelsemedlem Sofie Åsell.
Vi har valt att använda oss av swisch som metod för betalning. Nummer: 0739922453
(Har du ej swisch, kontakta oss så löser vi det!) 

Skicka även ett mail till sofie.asell@gmail.com med din adress så skickas kortet ca två dagar senare. 

Vill du ge någon en minnesvärd och betydelsefull julklapp? Tveka inte att kontakta oss!

Toyota RAV4

En ny bil på står på gården

Via United Hearts har nu Moyo Kwa Moyo äntligen fått sig en ny bil. En bil är av oerhörd betydelse för transport till och från närmsta stad där mat och sjukvård med mera finns.

Det är en fyrhjulsdriven Toyota RAV4 som har köpts och den kostade omkring 7,5 miljoner TZS, vilket är strax över 32 000 svenska kronor.

 

Vi från United Hearts vill återigen passa på och ge ett stor tack till alla er som hjälp till i insamlingen. Tack!

IMG_6305

Barnhemmet i stort behov av ny bil

Bilen som funnits på barnhemmet Moyo kwa Moyo i många år har nu lagt av helt och vi anser att det inte längre är rimligt att fortsätta laga den då kostnaderna det innebär kommer bli väldigt höga. Istället hoppas vi kunna köpa en ny bil som inte kräver lika mycket underhåll.

En bil är extremt nödvändig att ha på barnhemmet då vi handlar all mat i Mafinga som ligger ca 40 minuters körväg bort. Vägarna är dåliga och under regnperioden är de ännu sämre och ibland väldigt svårframkomliga. Vi hoppas kunna köpa en bil med fyrhjulsdrift för att klara av att köra på dessa vägar under hela året. Med tanke på de mängder mat som vi köper in behöver vi dessutom ha en bil med relativt stort bagageutrymme.

Om barnen blir akut sjuka eller skadade är det ett måste att snabbt kunna köra dem till sjukhuset som även det ligger i Mafinga. Det finns inga ambulanser så vi är helt beroende av att själva kunna transportera våra barn och anställda till sjukhus. Vid tex ett ormbett är det väldigt bråttom!

För 6 miljoner tanzaniska shilling, motsvarande ca 24000 SEK, kan vi få en bil som klarar av de uppgifter vi behöver den för. Tyvärr är det pengar vi inte har i dagsläget. Vi saknar fortfarande många månadsgivare och sponsorer och det är tufft att få det att gå runt. När det då dyker upp en sådan här akut och kostsam sak känns det ganska hopplöst. Vi måste verkligen ha en bil men samtidigt kan vi inte använda matpengarna för att köpa en. Därför måste vi samla in pengar till denna livsnödvändiga bil separat.

Vill man hjälpa oss att kunna köpa en ny bil till barnhemmet sätter man in sitt bidrag på BG 548-1684 och märker insättningen med BIL.

Vi är enormt tacksam för alla bidrag vi får – stora som små!

/Linnea

IMG_6305

Barnhemmet på Moyo kwa Moyo

nuarviigang

Äntligen är vi igång!

Nu är vår organisation äntligen färdig och vi är redo att börja jobba på riktigt!
Tänkte passa på att berätta lite om hur det har gått till när vi jobbat fram organisationen och även tacka de personer som gjort detta möjligt!
 
 
Tanken om att starta en helt ny organisation föddes på hösten 2013 och sen har vi tagit ett steg i taget.
Den tidigare volontären Viktor Karlstrand tog kontakt med mig och hjälpte mig att komma igång genom att göra en helt ny hemsida för Moyo Kwa Moyo som nu finns på www.moyokwamoyo.se
Efter detta skapade han även loggan för United Hearts och påbörjade arbetet med hemsidan för vår nya organisation.
Vill här passa på och framföra ett STORT tack till Viktor för hans fantastiska insats!
 
Nästa steg var att få ihop en styrelse till den nya organisationen vilket inte var så svårt som jag trott.
Min fina vän och volontärkollega Johanna Genberg var först in på positionen som vice ordförande och hon är mitt stora stöd i allt detta. Vi har träffats två gånger i Tanzania men aldrig i Sverige, dock pratar vi i telefon i princip dagligen och bollar idéer gällande organisationen. Du ger mig enorm styrka vännen!
 
Matilda Karlsson är min fina kusin som förra sommaren var med mig i Matanana och som utan betänketid tog på sig jobbet som kassör i United Hearts när jag frågade.
 
Sofie Åsell har jag träffat två gånger i Matanana och hon åker snart dit igen. Hon gjorde bland annat en fantastisk insats under bygget med barnhemmet i Matanana under min första resa. Hon sitter nu som ledamot i United Hearts styrelse och var nyligen med och organiserade Play for Charity där allt överskott gick till Moyo kwa Moyo.
 
Som sekreterare har vi fina Madelene Ring som var i Matanana första gången 2010 och som jag har träffat en gång i Matanana. Hon är en riktig eldsjäl och fick med sig Frida Magnusson som ledamot i styrelsen. Frida har jag tyvärr aldrig träffat personligen men hon var i Matanana tillsammans med Madelene under hennes första resa dit.
 
Det här är alltså vår underbara styrelse som jag är så glad att jag fått med mig. Ni ska veta att det här aldrig hade gått utan er och vi är ett så bra team tillsammans med Viktor som administratör. Ni är alla värdefulla på olika sätt! <3
 
 
När styrelsen satts samman var det dags att skaffa organisationsnummer hos skatteverket vilket krävde en del pappersarbete men framförallt väldigt lång väntetid. Vi har nu fått det och även vårt postgiro som vi ska ha i Handelsbanken då Handelsbanken i Mönsterås var så generösa att de valde att sponsra oss med den årsavgift det kostar att ha den här typen av konto.
 
Att skaffa sponsorer till alla våra fasta avgifter är vårt mål eftersom vi då kan lägga alla givarpengar på barnen i Matanana. Viktor tog kontakt med Binero som sponsrar med hemsidedomänen och de e-mailadresser vi har knutna till den. Sem har Zamba Studio AB tyckt upp flygblad till oss gratis och kommer även framöver hjälpa oss med sådana saker. Dessa sponsorer är väldigt viktiga för oss för att slippa alla sådana kostnader!
 
 
Jag var i Tanzania 13/4-24/4 i år och fick då verkligen se hur Salome kämpar för att få pengarna vi skickar till Moyo kwa Moyo att räcka. Hon hade en inköpslista på mat som behövdes men när hon räknade ihop allt blev det för mycket så hon fick börja plocka bort sak efter sak på listan tills det gick ihop med de pengar hon hade just då. Såhär pusslar hon alltså hela tiden för att få ihop det. Vi gör så gott vi kan här hemma men det är inte alltid så lätt att få ihop tillräckligt med pengar. När United Hearts nu är igång hoppas och tror jag att det kommer att bli lättare då det blir mer seriöst med en organisation bakom oss och jag tror vi kan få tag i större sponsorer i form av företag osv.
 
 
I allt arbete med att få igång United Hearts har ytterligare en person varit väldigt viktig. Jessica Klinte, ett stort tack för alla dina tips, råd och positiva kommentarer. Det har varit guld värt!
 
 
Till alla er som hittar hit till vår hemsida - bli medlem, bli månadsgivare, bli fadder eller bara sprid informationen om oss så fler får möjlighet att hjälpa oss!
 
Maila gärna om ni har några frågor om något!
 
/Linnea